Hudinfektioner

Kroniska sår: Kroniska sår som bensår är ofta koloniserade av bakterier, t.ex. gramnegativa tarmbakterier och pseudomonas. Om det inte finns infektionstecken som rodnad och värmeökning, skall det inte tas odling eller ges antibiotikabehandling, inte heller lokal antibiotikabehandling. Vid infektionstecken tas pinnprov till odling från vävnadsvätska efter att såret är rengjort med saltvatten. Antibiotikabehandling skall i första hand riktas mot gula stafylokocker, t.ex. pencillinasstabilt penicillin. Fotsår hos diabetiker har oftare aggressiva infektioner och infektionstecknen kan vara svåra att se, och man bör därför vara mer frikostig med antibiotikabehandling och odling.

Impetigo/svinkoppor: Kroniska sår som bensår är ofta koloniserade av bakterier, t.ex. gramnegativa tarmbakterier och pseudomonas. Om det inte finns infektionstecken som rodnad och värmeökning, skall det inte tas odling eller ges antibiotikabehandling, inte heller lokal antibiotikabehandling. Vid infektionstecken tas pinnprov till odling från vävnadsvätska efter att såret är rengjort med saltvatten. Antibiotikabehandling skall i första hand riktas mot gula stafylokocker, t.ex. pencillinasstabilt penicillin. Fotsår hos diabetiker har oftare aggressiva infektioner och infektionstecknen kan vara svåra att se, och man bör därför vara mer frikostig med antibiotikabehandling och odling.

Erysipelas (rosfeber) och cellulit: Erysipelas är en djupare hudinfektion, vanligen orsakad av beta-hemolytiska streptokocker grupp A. Ytliga sår behöver inte förekomma samtidigt. Typiska symptom är ödem, varm och röd hud med skarp gräns mot normal/frisk hud. Nedsatt allmäntillstånd kan förekomma med feber, huvudvärk, illamående och kräkningar. Behandling är penicillin V eller G. Cellulit är också en djupgående hudinfektion, men orsakad av gula stafylokocker. Gränsen mellan afficerad och normal hud är inte lika skarp. Behandling är penicillinasstabilt penicillin om penicillinasproducerande bakterier är sjukdomsorsak, annars penicillin V eller G. Erysipelas och cellulit kan vara svåra att skilja åt och behandlingen är i sådana fall penicillinasstabilt penicillin. Aspirat kan skickas till odling, men det är oftast svårt att få uppväxt på odling. Både cellulit och erysipelas kan i enstaka fall få snabba, septiska förlopp med omfattande vävnadsskada och mortalitet. Allvarliga fall skall sjukhusbehandlas, och det ses då ofta uppväxta av mikroben i blododling.

Hårsäcksinfektioner (follikulit, furunkel eller karbunkel): Små infektioner kan behandlas med lokal rengöring. Större infektioner kräver ofta incision och tömning. Prov för odling tas efter tömning. Vid infektioner som kräver incision kan antibiotikabehandling riktad mot gula stafylokocker övervägas.

Större avgränsade mjukdelsinfektioner (abcesser): Abcesser skall som regel tömmas och rengöras. I abcesser förekommer ofta gula stafylokocker, i större abcesser också anaeroba bakterier. Prov till odling kan vara aspirat från abcessen eller pinnprov från området. Anaeroba bakterier kan dö under transporten till laboratoriet och negativ anaerob odling betyder inte alltid att anaerob infektion inte förekommer. Ofta är tömning av abcessen tillräcklig behandling i sig. Om antibiotikabehandling behövs skall det väljas ett preparat med god effekt mot stafylokocker och som har god penetration (uppnår höga koncentrationer i abcessen). Klindamycin kan vara ett gott alternativ. Remiss till specialist kan vara aktuell av två orsaker, för behandling av abcessen och p.g.a. risken för att infektionen sprids via blodomloppet. Stafylokocker fäster sig mycket bra till främmande kroppar, och patienter med konstgjorda kärl, mekaniska klaffar och ortopediska proteser är högriskpatienter för spridning av abcesser.

Sår efter bett: Munhålan är rik på bakterier, och infektionsrisken är hög efter djur- eller människobett, om bettet har penetrerat huden (med blödning). Förutom stelkrampsvaccination kan antibiotikaprofylax som engångsdos övervägas. Munhålefloran varierar mellan olika djur och rekommenderad antibiotika varierar därför med vilket djur som gav upphov till bettet. Vid infektion i sår efter bett bör det tas prov för odling. Man skall ange bett och djurart på remissen, eftersom det kan vara aktuellt att leta efter en del sällsynta mikrober som normalt inte förekommer hos människor.

Acne vulgaris: Acne är primärt inte en infektionssjukdom. Mild acne behandlas med lokala antibakteriella läkemedel (benzoylperoxid og azelain). Vid moderat eller avancerad acne kan retinoider (vitamin A preparat) och antibiotika behövas. Mikrobiologisk diagnostik är inte indicerad.

Mastit (bröstinfektion under amning): Vid mastit förekommer smärta, svullnad, rodnad och värmeökning i bröstet. Feber kan förekomma. Mastiten kan vara bakteriell (oftast gula stafylokocker) eller endast inflammatorisk. Behandlingen är brösttömning med amning eller pump. Om det inte är synligt var i mjölken, kan barnet tryggt fortsätta att ammas, men bröstmjölken bör av hygieniska orsaker inte sparas eller lagras i kylskåp. I avancerade fall är antibiotikabehandling mot gula stafylokocker indicerad, penicillinasstabilt penicillin är förstahandsval. Pinnprov från sår och mjölkprov i steril behållare bör tas innan antibiotikabehandlingen påbörjas, och skickas för odling med kort transporttid. Amning är tryggt under penicillinbehandlingen. Korrekt amningsteknik och salva mot irriterade bröstvårtor är viktigt för att undvika nya mastiter.

Svampinfektioner i hud, hår och naglar (dermatofyter, jästsvamp och mögelsvamp): Svampinfektioner kan vara svårdiagnosticerade. Ofta reagerar kroppen starkt på närvaron av svamp med en kraftig inflammatorisk reaktion, med röd hud, klåda och irritation. Jästsvampinfektioner, oftast Candida albicans, återfinns ofta i fuktiga områden, som i ljumskar och under bröst. Candida albicans kan också ge infektioner mellan tår, fingrar och runt naglar/nagelband som lätt misstolkas som bakteriella infektioner. Dermatofytinfektion ses i anknytning till tjock hud, hår eller naglar och orsaken är oftast Trichophyton rubrum. Jästsvampar kan ge hudinektioner som liknar dermatofytinfektioner. Dermatofyter sprids genom direkt hudkontakt mellan människor, eller via huvudplagg, skor, duschgolv och sängkläder, eller via direkt eller indirekt kontakt med djur. Mögelsvampar som Scopulariopsis brevecaulis, Aspergillus och Fusarium kan ge nagelinfektioner. För att snabbt ställa en  diagnos bör man vid misstanke om svampinfektion mikroskopera hudavskrap (använd en skarp skrapa), hår eller nagelavklipp i 20 % KOH. Vid påvisning av svamphyfer startas behandling, oftast lokalbehandling med imidazolkräm. Vid pityriasis påvisas Malassezia furfur endast som svamphyfer. Vid påvisning av svamphyfer i mikroskop skall fyndet bekräftas genom mikrobiologisk diagnostik genom att skicka hudavskrap, hår eller nagelavklipp (det behövs rikligt med material) till PCR-undersökning.

Skabb: Skabb är en hudsjukdom som beror på kvalstret skabb (Sarcoptes scabiei). Kvalstret gräver gångar i huden som ger intensiv klåda och rödprickigt utslag, typiskt på lår, fingrar, midja och könsorgan. Diagnostik är att hitta kvalster och ägg. Sängkläder skall också behandlas.

Springmask: Springmask beror på en liten mask i ändtarmen, Enterobius vermicularis, som bara finns hos människor. Masken är helt ofarlig, men ger klåda i analregionen. Diagnostik är mikroskopi efter ägg (genom tejpprov från anus). Vid positivt fynd behöver vanligen alla i hushållet behandling, och samtidigt ska sängkläderna tvättas.