SR-stigning utan känd orsak - SR vs CRP

Tolkning

SR (sänkningsreaktion) används i stor omfattning som screening för organisk sjukdom. Om undersökningen utförs korrekt kan provsvaret ge åtskillig information vid korrekt tolkning.

Tre huvudregler kan vanligen användas:

  • SR > 30 mm betyder oftast organisk sjukdom
  • SR > 70 mm betyder oftast allvarlig organisk sjukdom
  • En normal SR utesluter inte organisk sjukdom, inte ens allvarlig organisk sjukdom.

Vid tolkning av provsvar bör man notera att SR påverkas av kön, ålder och ev. graviditet. P-piller och annan tillförsel av östrogener ökar SR. Anemi ger i sig själv SR-ökning p.g.a. att volymförhållandet mellan plasma och erytrocyter ändras. SR överstiger knappast 30 mm.

Utredning av förhöjd SR

Vid användning av SR som screening-parameter för organisk sjukdom ställs man inför problemställningen; förhöjd SR utan organspecifika symptom eller kliniska fynd.Här ges en kortfattad översikt över vilka andra rutinanalyser inom klinisk kemi som kan hjälpa utredningen vidare.

Proteinanalyser

SR kan ses som ett uttryck för förhållandet mellan erytrocyterna och den omgivande proteinmiljön i citratplasman. SR korrelerar ofta bra med fibrinogenkonsentrationen, så bra att fibrinogenmätning inte är nödvändigt.

Elektrofores av serumproteiner är indicerat vid SR-ökning av oklar orsak. Svaret kan bli: Aktiv process (förhöjt alfa1- och alfa2-globulin) eller aktiv process med polyklonal immunrespons (även polyklonal gammaglobulinökning kan ses). Båda fynden är ungefär lika ospecifika som förhöjd SR. Albumin är ofta nedsatt.

Man kan också finna en polyklonal immunrespons utan aktivitetsförändringar, men ofta med nedsatt albumin. Detta fynd ses t.ex. vid kroniska leversjukdomar, kollagenoser och vid kroniska infektioner.

Påvisning av en monoklonal komponent är ett viktigt fynd vid SR-utredning med påföljande serumproteinelektrofores. Om M-komponent påvisats är ofta ytterligare undersökningar som immunelektrofores av serum och urin samt kvantitering av immunglobulinklasserna i serum (IgG, IgA och IgM) nödvändiga för att bedöma sannolikheten för multipelt myelom, Waldenströms makroglobulinemi eller benign monoklonal gammopati. Notera att ''light chain disease'' som oftast har normal SR.

Vid förhöjd SR och normal proteinelektrofores kan orsaken ligga i lipemi/lipoproteinemi. Om också dessa är normala, måste isolerad fibrinogenökning misstänkas. Dylikt kan ev. veriferas genom mätning av fibrinogen i plasma. Kombinationen normal proteinelektrofores och förhöjt fibrinogen ses av och till vid sjukdomar som temporalisarterit och polymyalgia rheumatica. Ett positiv test för rheumatoid faktor kan styra utredningen mot rheumatoid artritt och liknande tillstånd, se för övrigt Rheumatologiska sjukdomar.

Njurfunktion

Utredning med fokus på njursjukdom inleds med fördel med kemisk och ev. mikroskopisk undersökning, något man vanligtvis utför samtidigt med SR och Hb som screening för organisk sjukdom. Bestämning av kreatinin i serum är ofta nästa steg i utredningen.

Leverfunktion

Som screening på leverfunktionen kan kombinationen ALAT och gamma GT användas. För vidare utredning av ev. leverpatologi finns det en rad klinisk kemiska (och immunologiska) tester till förfogande, se Leverdiagnostik.

Man kan dessutom ha en påtaglig leverpåverkan utan att det ger förhöjd SR, i och med att fibrinogensyntesen faller.

Thyreoideafunktion

Vid hypothyreos ses SR-ökning och TSH ger ofta ledning om primär hypothyreos förekommer eller ej. Thyreoidit är den vanligast förekommande orsaken till hypothyreos och bestämning av thyreoideaantikropper kan vara värdefullt, se Thyreoideafunktion

Enzymanalyser

Alkaliska fosfataser och LD kan vara förhöjda vid tillstånd som ger SR-ökning, men ger inte mycket fingervisning till vilket organ som är afficerat. Fraktionering av LD och ALP i isoenzymer kan ge skärpt organspecificitet. Dylik fraktionering utförs inte vid vårt laboratorium.

SR eller CRP?

Den diagnostiska betydelsen av SR är tvivelaktig. Cellulära, såväl som humorala komponenter påverkar sänkningen, och denna heterogenitet gör SR till ett prov som kan vilseleda. Många önskar likväl SR, och det finns kliniska tillstånd där SR är en god parameter för svängningar i sjukdomsaktiviteten. Vi har valt att behålla SR i vår analysrepertoar, men menar att andra analyser som t.ex. CRP ofta kan vara överlägsna SR.