Kalkomsättningen

Fysiologi

Calcium

Vår kropp innehåller ca 1200 g (30 mol) calcium i form av hydroxyapatit (Ca2+10(OH-)2(PO43-)6) i skelettet. En liten del (ca 5 mmol) av detta byts dagligen ut mot extracellulärt calcium, och en motsvarande mängd blir dagligen upptaget i tarmen. Vanlig kosthållning innehåller ca 1000 mg calcium (25 mmol), det mesta blir aldrig upptaget och försvinner med avföringen. I urinen förlorar vi dagligen ca 200 mg (5 mmol).

Analyser

S-Calcium

Calciumkoncentrationen vi mäter i serum/plasma är delvis komplexbunden till andra molekylder, det viktigaste här är albumin. Även andra proteiner ingår i komplex med calcium (t.ex. koagulationsproteiner) och småmolekylära föreningar som bikarbonat och fosfat, men mängderna är små vid vanliga koncentrationer. Koncentrationen av fritt calcium är noggrant biologiskt reglerad och varierar lite hos den enskilda individen (1 - 2%). Vid vanliga koncentrationer av de ämnen som komplexbinder, utgör fritt (joniserat calcium) ca 50% av totalcalcium.

S-Caclium, korrigerat

Albuminkoncentrationen kan variera påtagligt vid tillstånd som inte beror på calciumomsättningen, och därmed indirekt påverka den uppmätta totala calciumkoncentrationen. Det är därför vanligt att korrigera calciumkoncentrationen till det den skulle ha varit med genomsnittlig albuminkoncentration i serum, speciellt när man misstänker hyper- eller hypocalcemi.

S-Calcium, fritt ("joniserat")

Det är denna del av calciumkoncentrationen som är biologiskt aktiv. Den kan mätas direkt vid specialprovtagning och speciell apparatur. Om inte koncentrationerna avviker alltför mycket från det normala, får man ett fullgott mått på fritt joniserat calcium genom att ta 50% av det albumin-korrigerade värdet. "joniserat" sätts inom citationstecken eftersom allt calcium i kroppen anses vara joniserat.

S-Fosfat

Den största delen av kroppens fosfat (ca 85%) finns tillsammans med calcium i skelettet. Men fosfat är även den viktigaste intracellulära anjonen och deltar i en rad viktiga biokemiska reaktioner. Fosfat frisätts från skelettet tillsammans med calcium och en sådan frisättning ger alltså både ökade calcium- och fosfatkoncentrationer. Om parathormon är orsak till denna frisättningen, följs denna av ökad fosfatutsöndring i njuren och fosfatkoncentrationen blir då lägre än vid t.ex. skelettmetastaser.

P-Parathormon, PTH

Parathormon bildas i gl. parathyreoideae. De hormonproducerande cellerna har receptorer för joniserat calcium på cellytan och känner hela tiden av calciumkoncentrationen i extracellulärvätskan. Hormonkoncentrationerna varieras hela tiden för att upprätthålla stabila calciumkoncentrationer. Parathormon verkar primärt på skelettet (ökad frisättning), på njurarna (ökad återresorption av calcium) och genom ökad ombildning av vitamin D til 1,25-dihydroxy-vitamin D. Vid mätning av parathormon, bör koncentrationen alltid bedömas tillsammans med kalciumkoncentrationen.

  Låg Ca Hög Ca
Låg PTH Primär hypoparathyeodism Maligna sjukdomar
Skelettmetastaser
Vitamin D-intoxikationer
Sarkoidos
Hög PTH Osteomalaci
Rakit
Primär hyper- parathyreoidism

S-Vitamin D3

En liten del av kroppens kolesterol utgörs av 7-dehydrokolesterol. När huden utsätts för UV-ljus, ombildas detta til cholecalciferol (vitamin D3) som transporteras till levern och hydroxyleras till 25-OH-cholecalciferol. Det är denna komponent som mäts i serum som vitamin D3 och återspeglar kroppens vitamin D-status. 25-OH-Vitamin D ombildas i njurarna till 1,25-dihydroxy-cholecalciferol, det verksamma/aktiva vitamin D-hormonet, som verkar genom att öka resorptionen av calcium från tarm. I växtriket förekommer ergocalciferol (vitamin D2) som vitamin D-källa. Vårt laboratorium mäter både D2 och D3 och rapporterar totalsumman, men andra laboratorier kan ha metoder med annorlunda mätningar. Koncentrationen av vitamin D faller normalt under vintermånaderna. Om vitamin D-koncentrationerna är låga, kan parathormon mätas i tillägg. Om parathormon är högt (jämfört med calciumkoncentrationen), betyder detta att kroppen inte kan ta upp tillräckligt med calcium från tarmen och och mobiliserar calcium från skelettet.